Jag gillar filmer
Jag gillar filmer av de mest varierande slag. Allt från kostymdramer till äventyr med historisk bakgrund, relationsstudier, formexperiment, science fiction, spionrullar och ja mycket actionfilm faktiskt. Mycket action på senare tid måste jag erkänna. Det finns många mästerverk i den genren. Mina favoriter är nog Bullit från 1968 och naturligtvis den första Die Hard. Jag har ett problem med filmer som den senare hur välgjorda de än må vara. För att illustrera det behöver jag kort sammanfatta premissen filmens historia vilar på. Die Hard och alla andra liknande filmer går ut på följande. Tyska (med det går bra att byta ut dem mot vilka som helst som inte är amerikaner) terroristen/rånare som råkar vara härdade elitsoldater, beväpnade till tänderna och grymt disciplinerade dessutom har de alltid en smått genial men något osannolik plan värdig de yvigast alstren från vilken verklighetsfrånvänd Bondskurk som helst. Planen går ut på att inta en byggnad i centrala LA eller New York och ta alla i den som gisslan i syfte att utverka en större summa pengar. Bland gisslan finns vår hjältes, en bångstyrig polis på dekis gärna gravt alkoholiserad, fru. Hjälten dyker snart upp och sätter omedelbart igång med att ta kål på skurkarna i tur och ordning men lägger i allmänt ner mer energi på att komponera klatschiga one-liners. Jo just, höll på att glömma en av de viktigaste sakerna, side-kicken. Hjälten måste alltid ha en sidekick. Denne kan vara i princip vad som helst, han kan enastående kung fu-kunskaper, vara väldigt snabbkäftade eller vara lite som vem som helst, kanske en fabrikör av hundleksaker men oftast är han någon form av kollega till hjälten. Hur som helst är det osannolikheten i hela scenariot som främst slår en. Hur lyckas han egentligen med det där till synes omöjliga uppdraget. Oddsen för Bruce Willis karaktär är inte särskilt goda, de tyska superskurkarna borde fångat och skjutit honom på fem minuter. Varför kan man inte ha sådan tur på riktigt?
This entry was posted on Wednesday, September 7th, 2011 at 1:49 pm and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.